Jag känner mig inte som mig själv. Fasiken vad det är lätt att tappa bort sig själv. Visst vi har fått ett positivt besked, men man är fortfarande nånstans i ingenmansland i väntan på första UL 14/10. Livet är på hold tills dess. Jag märker hur lättirriterad jag är på grund av nervositeten. Jag sover dåligt och känner mycket hopplöshet. Man kan inte påverka någonting, det vet jag, men jag bara vill att den där dagen skall vara här så jag kan se om det lever där inne eller inte. Stress är inte bra för hälsan och dessutom inte när det är inre stress...
Min kropp har ju också utav av 2,5 månaders frånvaro av träning, överdosering av hormoner, akuta besök på sjukhuset, tröstätande, konstiga sug efter konstig mat -totalt raderats. Jag har ju såklart gått upp 4-5 kg i vikt (vilket de på kliniken rekommenderade för att lyckats bli gravid då de tyckte min fettprocent var för låg) men jag känner inte igen mig. Jag har alltid lyckas bibehålla ganska bra fysik under IVF:erna , men nu är den long gone. Har sakta men säkert börja styrketräna lite och jag orkar väl hälften av vad jag innan klarade av. Löpning är det inte fråga om, blir typ anfådd av att gå upp för en trappa. Försöker 3-4 ggr i veckan för att kunna bibehålla hälsan.
Mina bröst är dessutom gigantiska, ser typ ut som om jag gjort ett par snabba silikontuttar. Bröstvårtorna står rätt ut och går igenom alla tröjor. Snart blir det nog nya BH:ar (om jag är fortfarande är gravid...)Jag är som sagt inte sugen på det jag brukar äta utan vill ha konstiga saker (som potatis och sås.) och godis! Hur skall man lycka behålla motivationen att hålla sig hälsosam när man bara vill dra ett täcke över sig för hur man mår och känner sig??
Ikväll skall jag laga pizza-a healthy one. Här har i receptet:
http://www.livsmat.se/?p=676
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar