Long time no see

Hej!

Det var ett tag sen! Jag är nu lite mer än en månad ifrån hormoner och äntligen känner jag igen mig själv... Vi håller som sagt just nu på med adoption och går på föräldrarutbildning som är ett steg till medgivandet om att få ställa sig i kö. Jättebra utåt den och jag vill verkligen det här nu!

Även om jag känner mig pånyttfödd så kan jag sakna och längta lite till nästa IVF. Jag vill ju lyckas.
Ett tips till er alla som håller på med IVF: ställ er i kö till adoption. Det är så skönt med annat fokus och för mig känns det verkligen just nu som att, att adoptera kommer känns precis lika bra som att bli gravid!

Adoption

Nu när man har återhämtat sig lite från IVF och kommit tillbaka till sitt vanliga jag eller vad man nu skall kalla det så har man energi att ta tag i andra saker. Vi har bestämt oss för att sökan om adoption. Var i början lite skeptisk men de senaste månaderna har jag ändrat mig. Nu vill jag verkligen adoptera. Även om det funkar med IVF vid nästa omgång. Vi har anmält oss till en kurs man behöver gå och i torsdags var vi där. Även om jag vill adoptera har jag varit lite kritiskt till alla moment man behöver gå igenom. Jag förstår verkligen varför det är så nogrannt och en sådan lång process, men det är jobbigt att det är så omständigt och att man skall bli så granskad och ifrågasatt. Iallfall både jag och min man var väldigt positivt överaskade till kursen. Vi var 11 deltagare, 4 par och 3 ensamstående kvinnor som hittade varandra ganska fort. Bra diskussioner, reflektioner och bara härligt att få prata med andra i samma situation. Som kämpat och kämpat och fortfarande har hoppet uppe.

För många är ju adoption "sista anhalten", det man gör när inget annat fungerar, men just nu känner jag att det är detta jag verkligen vill göra. Adoptera.