torsdag 7 november 2013

Kroppen VS mig 1-0

Hur jäkla mycket otur kan jag ha?! Är det förutbestämt att jag skall ha så här svårt med att få barn? Man börjar ju undra...

Jag har ju skrivit innan att jag känt mig så otroligt påverkad hormonellt fortfarande. Känner mig inte kanske gravid men typ som under hormonstimulerig. Kroppen hänger inte med. Fortfarande svullen, brösten spända och stora, trött, kissignödig jämt, humör som en geting. Har ätit lite, inte bantat, men försökt hålla igen och tränat och rört på mig jätte som fasiken men kroppen svarar inte. Trodde det var ngt fel på
vågen när jag ställde mig nu på den efter 3 veckors slit. Inte ett jäkla skit! Men det var väntat. Har känt detta. Idag var jag på kontroll på Huddinge igen och mycket riktigt. Knappt ngt har kommit ut vid senaste aborten som jag gjorde. Fick 2 alternativ, ta Cytotec igen eller göra en skrapning. Jag valde Cytotec. Vill helst inte göra ett kirurgiskt ingrepp. Fan, inte nog skall det vara svårt att bli gravid och fortsätta vars det, det skall även bli svårt att bli av med det döda embryot! Jag orkar inte mer snart. Skall  jag ge upp och tillbaka in i adoptionsprocessen? Jag lever inte just nu känns det som. Kan knappt leva vanligt och göra det jag vill, svårt att sova, ångest, depp och dålig stämning hemma. Ett toppenliv alltså just nu. Ikväll tar jag Cytotecen. Lyckades iallafall deala till mig morfin. 

Hörs.