Hej,
Det var inte igår! Jag har en mycket välbehövlig paus. Under tiden som gått har jag inte blivit gravid. Jag har en jätteskön period, har satt igång med min träning igen och hittat tillbaka till mig själv. Dock har det varit tuffare än jag tänkt mig. Min kropp har tagit stryk av alla hormonbehandlingar och när jag började med min löpning igen trodde jag att jag kunde trycka på men skadade mig ganska fort. Mitt och min mans förhållande hat varit lite turbulent. Tror att det blev lite chockartat för honom att jag bara en dag sa "nej, nu pallar jag inte mer". Han pallade ju mer, han ville ju göra några försök till. Men så hade han en trött och grinig fru som hellre ville satsa på sig själv. Lite hårddraget kanske men jag förstår han till viss del och jag förstår ju att han inte kan förstår hur jag mått och lönt och vad jag upplevt att jag fått offra. Vi har gått i parterapi vilket varit bra och vi är fortfarande gifta!
Under tiden har vi också gått igenom en adoptionsprocess som innefattat en kurs på typ 24 h föräldrarutbildning, flera möten med socialtjänsten, långa skrivna brev om oss själva, läkarutredning etc etc . Nu har vi en sak klar och det är bara att skicka in alla papper, sen får vi ett medgivande (förhoppningsvis) och sen skickar vi våra ansökningar till ett land. Vilket land det kommer bli har vi inte riktigt bestämt men det lutar år Colombia. Värt förstahandsval har alltid varit Indien, men det går inte.
Angående IVF:n så ringde jag igår till kliniken att jag vill sätta igång i slutet av sommaren. Vi har ju 2 ÄP att göra. har skjutit upp det lite. Hade tänkt börja nu i juni men känner jag vill ha sommaren "fri" och må bra och sen är jag anmäld till 3 tävlingar i löpning oxå! Känner mig iallafall redo att sätta igång. Det är ju med erfarenhet i bagaget och nu vet jag bättre hur jag på bästa sätt kan förbereda mig mentalt och fysiskt på vad som komma skall. Sen har jag ju kommit över sorgen att jag inte blir den löparstjärna jag velat bli...
To be continued
