Segt

Inte mycket bloggande här inte, men det speglar även min IVF-tillvaro just nu. Har ätit hela Proverakuren som avslutades i söndags och efter den e det ju tänkt att man skall komma igång, men min kropp svarar inte just nu. Ännu. Pratade med kliniken idag och de vill att jag väntar några dagar till innan jag sätter igång med nästa fas. Såhär har det ju varit någon gång innan också, men flera gånger har kroppen liksom svarat direkt. Hittar ingen förklaring på varför det blir olika.

Funderade lite och tänkte på vad allt är skruvat och hur man förändrats och präglats av denna "process".
Jag kommer på mig själv med att prata om ägg, livmodrar, smärtsamma gynbesök och spermier som om det är det vanligaste man kan prata om. Det blir ju så. Man har släppt allting löst och då är det ju bara att fortsätta. Sånt där snack blir nog aldrig heligt och hemligt för mig längre. Passar på att be om ursäkt till er som känt att det kanske ibland blir för mkt sådant intimt tjöt typ när vi ses och skall käka middag ihop. Skall hålla informationen här på bloggen ; )

En annan grej jag tänkt på som en sa till mig (som i och för sig inte vet att jag gör detta, men vet att jag planerar att bli gravid); "stressa inte utan slappna av. När man minst anar det..."
Hmmm, lite svårt i min sits.
Att gå igenom IVF ÄR stressigt och det är svårt att slappna av. Dels har du pumpat kroppen full med hormoner. Dels är det denna eviga väntan. Veckor och månader av förberedelser med sprayer, sprutor och dess biverkningar. Läkarbesök mitt på arbetstid med kort varsel och vita lögner till höger och vänster varför man måste springa på "viktiga möten".
Sedan frågan – är min kropp redo idag? ska vi få ut några fina ägg? Efter det – ska några ägg bli befruktade? Och till sist – ska embryot som planteras in fästa och bli till ett barn? 2 veckor därefter när man skall "leva som vanligt" förutom att åka berg-och dalbana eller dricka sprit och varje toabesök känns som ett lotteri. Ja!, ingen mens idag heller!

Och när man drar en nitlott på toan och mensen kommer förstår man att det inte gick- då tar man snabbt nya tag till nästa försök. Totalt avslappnad med ett lugnt sinne och en positiv inställning att "jorå, nästa gång, då går det!" Lätt som en plätt.