Puh

Den här dagen började hyfsat med jobb och lunchdate i gräset. Sen efter det var jag och tränade och efter det känns allt blä. Inget gick bra, skulle bara köra lite lätt styrketräning, men jag orkade ingenting. Mådde illa, blev yr och trött och kände mig matt. Jag fortsatte ändå och höll på i kanske en timme, dock väldigt ineffektivt. Det är knäckande att göra en övning och sen "nej, det gick inte, och nej inte den heller" och sen behöva gå därifrån. Tröttare och ledsnare. Träning brukar ge mig energi och glädje och nu känns det mer som det gör illa.
Känner mig deppig efter nu och jag retar mig på att jag känner så här. Jag vill ju inte bli påverkad på det här sättet. Det var ju därför jag satte igång i god tid...men ändå kan jag inte komma ifrån att allt jag fokuserar på är v 32, då mitt nästa försök blir. Inget annat just nu känns kul eller lustfyllt. Det märkliga är att min barnlängtan är fortfarande inte där på det där sättet som jag tror andra IVF:are känner, utan det är mer att jag vill klara av det här och komma framåt. Inte stå och stampa och sedan behöva börja om. Igen och igen. Med hormoner, smärtfyllda gynbesök och en massa vita lögner för de runtomkring mig.
Jag vill bara lyckas. Bli glad.

Det är så olikt mig att vara på detta sättet. Jag låter känslorna komma och stänger inte inne, men blir ändå frustrerad över det.

Hoppas att en solsemester nästa vecka laddar upp min kropp och knopp.