Ruvning

Hade inte tänkt berätta så mycket om vad jag gjort utan mer om nuläget och min resa framöver.
Iallafall håller jag nu på med IVF. Har gjort ett äggplock eller ÄP som det kallas. Det blev tre embryon som befruktades. Ett sattes in i mig för 10 dagar sedan och två har gått till frysen. ÄP:t gjorde ganska så ont, men jag var bra snurrig av Stecoliden så jag minns faktiskt inte så mycket av ingreppet. Tyckte nästan återinsättningen, även kallat ET (embryotransfer) var värre.

Well well, ruvardag 10 och har haft alla symtom eller placebosymtom av hormonerna som man tar under tiden.
Alltifrån ont i magen, yrsel, känslig för lukter, kaffe smakar konstigt, trött. Har dock haft alla såna här symtom sen jag började 1 jan i år. Kroppen är helt skev så den är inte att lita på.

Gravtestet skall göras om 4 dagar och jag vet att detta låter otroligt negativt. Men jag är inte gravid. Jag bara vet det. Nej, jag är inte crazy och tror jag e synsk men min mens kommer imorgon. Känner av det.

Jag har ju egentligen aldrig känt av någon barnlängtan, men nu är jag ju inne i det här och vill att det skall fungera. Att första försöker provrör nu inte gick känns tungt, men också mycket av den anledningen att jag måste göra om allt igen. Tänk om allt funkat på första inseminationen, då hade jag fött i början av nov. Det här tar verkligen tid och det känns som om mitt gamla liv är på hold. Just nu är jag bara min IVF och det som skrämmer mig är hur länge det skall ta? Vi har ju totalt tre försök bekostade av landstinget. Sen då? Ger vi upp? Funderar på adoption? Ingen aning.
Och när kommer jag kunna gå tillbaka till det där gamla livet med mycket energi, välmående och fokus på träning?