Långsamt framåt

Ok om jag fattat det rätt är jag alltså 5+2 då ÄP skedde 3/9? Just nu mår jag helt ok fast jag är så sjukt trött hela tiden. Är känslig för lukter med. Typ alkohol och matos får mig att vilja kräkas och dessutom har jag humörsvängningar så jag skulle kunna labba till mannen som just ju sitter bredvid mig och luktar vin...

Vi håller ju även på med adoption parallellt med IVF och vi har kommit en bra bit och är just nu i skedet att få skicka våra ansökningar till Taiwan. Ca 2 år har de sagt efter det. Även betalt 90 lök... Är det inte typiskt att man blir gravid i detta skede? Ringde till adoptionsbyrån och de var supersnälla och vi får stå på "hold" tills 12 v har gått och då skall vi höras igen och fortsätta att stå på hold ända tills barnet är fött. Jag vill ju så gärna adoptera också. Vi har ju gått igenom denna adoptionsprocess som på så många sett varit så mkt bättre än ivf-karusellen. Den processen har fört mig och min man mer samman med alla utredningar, terapin vi gått i, föräldrakurs och skrivna brev om vårt liv. Nåja, tar en sak i sänder. 

En anna sjuk grej jag kom på är att den 3/9 år 2003 träffades jag och min man. Då vi firade vår 10-årsdag var den dag som ÄP:t skedde och också befruktningen...och för första gången efter alla försök gick det nu vägen. Nästan så man börjar tro på ödet... Fast det gör jag faktiskt redan när jag tänker efter ; ).