Jag är igång!

Jag var på bloggen igen och jag försvann från den. Hade inte tänkt börja blogga, men nu känner jag att jag kanske skall göra det ändå. Den här omgången av IVF nr 2 har kommit att bli lite, om jag får kalla det för, "speciell" och jag känner att det är viktigt att dela med mig. Och sen även få skriva av mig.

I tisdags för en vecka sedan gjorde jag en ÄP som gick, vad jag trodde, himla bra! Inge ont under ingreppet. Fick ut 8 ägg. 1 sattes in i torsdags och resten odlades till blastocyster. Dock efter ägplocket blödde jag en del vilket jag inte gjorde förra gången men de sa att det var normalt. Hade även mer ont efter och även på torsdagen efter insättningen. Också normalt fick jag höra. Nu ruvar jag alltså på ett embryo och är nu idag inne på dag 6. Tar hormoner, Progesteron, för att skapa en bra miljö i i livmodern.

Nu till det lite speciella med denna omgång. Hade fortsatt ont i fredags, men inte så att jag inte kunde jobba eller träffa vänner. Dagen därpå var jag på stan och kollade när vänner sprang Tjejmilen och som en blixt från klar himmel fick jag världens krampanfall i buken. Kändes typ som den värsta menssmärtan man kan tänka sig. Jag fick lägga mig ned mitt på gatan och var på väg till gynakuten. Det släppte dock efter ca 1 h och eftersom det var kö till akuten och i samråd med en sjuksköterska bad de mig åka hem och vila. På natten kom det igen, och igen, och igen. Det är sådana intensiva smärtor som jag skulle klassa som en 8/10 på en smärtskala och jag mår illa och vill skrika rakt ur när de kommer. De håller i ungefär 10-30 min och sen vips är de borta. De kommer på natten och jag har inte sovit mycket senaste dagarna. Igår var jag inne på Huddinge och de konstaterade att jag har blod från äggstockarna/äggledarna och har mycket vatten däromkring. Detta är sviter efter äggplocket och är tydlingen inte så ovanligt, men jag kan tycka att det är konstigt att jag inte fått info om det då (???).  De kunde inte hjälpa mig utan bara "hålla ut". Det trycker liksom på med all vätska och det är det som gör att det krampar. Kroppen kommer läka ut och ta hand om blodet och de kan hålla i sig 1-2 v till. De ville att jag skulle sjukskriva mig och ta det lugnt. Inatt kom det igen och nu på morgonen hade jag nog det värsta krampanfall jag varit med om. Det gör så ont att man blir galen. Känner mig redo att kasta ut mig själv genom fönstret. Att det dessutom är ett embryo i mig som skall försöka fastna, gör ju att man bara får ta Alvedon och det hjälper ju typ noll. Känns inte heller som om det ser ljust ut med dessa komplikationer och chansen att det fastnar. 

Någon som haft samma komplikationer? Just nu går mina tankar att lägga ned allt. Jag är helt slut i kroppen av konstanta krampanfall och ingen sömn på flera dagar. Det kan inte vara ok att man skall gå igenom allt detta.