Skönt att vara ledig. Idag har jag bara legat i soffan hela dagen. Har knappt orkat gå upp för att äta. Jag är så trött att jag är snurrig och mår konstant illa. Idag började jag med nya hormoner inför insättningen på torsdag och jag har även ökat i dos på de andra. Undrar om det är de som gör mig så förbaskat trött. Igår var jag och min man ute och jag frågade honom om vi kunde sluta med IVF idag. Jag orkar ju inte mer och känner att jag vill ge upp här och nu. Jag skrev ju häromdagen att jag ändå skulle göra detta sista försök, sen paus, men jag står inte ut en sekund till! Jag frågade även honom hur han känner inför att vi nu tar en paus. Självklart är han förstående och är med på beslutet, men jag tror ändå att han känner en frustration och desperation över att vi inte kommit någon vart. Han vill verkligen att vi gör denna insättning innan vi tar paus, så vi kör på det. Jag räknar ner dagarna...Hur skall jag stå ut?! Jag är så trött på att inte må bra, att inte känna igen mig själv, att vara någon jag inte kan stå för. Ångest.
Men ett försök till. Det måste jag ju stå ut. Max tre veckor till med hormoner. Sen om det då blir plus är det ju fantastiskt, men blir det misslyckat igen är jag åtminstonde "färdig" och kan ta en paus. Helt underbart. Då skall jag ta kraft att skicka in alla papper till adoptionsbyrån. Sen skall jag ringa min klubb och fråga om jag får träna med dem. Eller kanske titta på. Nuförtiden blir man ju andfådd att ta en promenad.
Back to the sofa.
Progesteron gör en trött.
SvaraRaderaJag funderade på detta med paus. Det kanske kan funka för dig, men det gjorde aldrig det för mig. Vi väntade ju länge innan vi testade ivf - tre år - men större delen av den tiden var bara ett vakum. Som om allt stod på paus. Det var liksom inte befriande, nu lever jag som vanligt, tar chansen etcetera. Jag önskar det hade varit så. Istället känns det nu mest som förlorad tid. Så klart ska du göra vad som känns bäst för dig. Men bara för att du inte håller på med hormoner och ivf och grejer, så betyder ju inte det att du inte tänker på det. Lycka till nu!
Tack för din kommentar! Självklart kommer jag gå runt och tänka på att det inte gått hittills och att jag ngn gång efter pausen skall sätta igång igen. Just nu känner jag att det är det bästa beslutet någonsin. Jag längtar till att få "vila" från detta. Jag behöver hitta tillbaka till mig själv igen. Jag blev ju lite inslängd i det här innan jag hunnit reflektera över om jag var redo och det har liksom tryckt ned mig. Låter superkonstigt men Kanske är det så att när jag känner att jag bestämmer och känner mig fri är jag redo för nya tag.
SvaraRaderaKul för dig att det gick!!!
Gör eran insättning o ta en paus, man får ta en paus. Ens partner kan inte förstå, ingen kan förstå som inte gjort det här. Min sambo va sååå förstående o ja fick bestämma helt sa han men ja såg ju frustrationen o man tänker att vafan ja orkar en gång till... Det är inte lätt att ta en paus som folk tror det kräver kraft. För mej krävde det massa kraft att säga till folk att ja skulle ta en paus, det kändes som ja svek folk o att ja slösade bort tiden.
SvaraRaderaHoppas du hittar din väg =)
Kram